Vet att jag egentligen inte ska bry mig, att jag inte längre har med det att göra. Men, jag bryr mig.. Som fan!! Så jävla jobbigt allting är just nu, tror knappt att det är sant. Varför tillåter jag mig själv att lägga så mycket energi på nått som aldrig kommer bli bra igen? Varför kan inte dessa känslorna bara försvinna.
Jakten på ett meningsfullt liv har fortsatt även idag, men suprise!! jag kommer ingenvart. Hatar att jag hamnar i dessa svackor hela tiden, och det roliga är att en viss person som känner mig bättre än alla andra såg att den va på väg för flera veckor sedan. Mycket märkligt att jag tydligen erkänner för andra att jag mår dåligt innan jag erkänner det för mig själv. Har alltid haft en kraftigt inbyggd försvars mekanism, men att det även skyddar mig från mig själv är ju lite roligt.Elr.. just nu är fan inget roligt.. hade helst bara velat lägga mig ner och dö, men det löser inga problem. Men det sägs ju att efter regn kommer solsken, får väl hoppas att det är så även i detta fallet.
Stallet ikväll, dags för lite hoppning med bebisen. Hoppas åtminstone han sköter sig idag, annars blir jag nog tokig.
Sen blir det film en våning upp, ska sitta hos Fredrik och självömka mig hela kvällen. Varför är du inte hemma sassa när jag behöver dig?? Menar inte att ge dig dåligt samvete, men jag hade verkligen behövt dig nu.
" i have been to hell, now show me heaven "
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar