söndag 9 november 2008

" Skräckblandad förtjusning "

Hur vet man när nått är värt något ? Hur vet man att man ska gå framåt istället för att titta bakåt ? Om jag går framåt, kommer jag ångra det då? Inbillar jag mig att det skulle kunna gå, trots varningssignaler?
Jag funkar ju så att jag kastar mig inte in i saker och ting utan vissa garantier. Visst, uttrycket ingen kommer ihåg en fegis funkar även för mig, men inte när det handlar om hjärtefrågor. Min självbevarelsedrift kickar in rätt fort och jag har tendenser att förstöra saker som skulle kunna va bra för mig bara för att jag inte vågar satsa. Allt jag vill ha är lite lycka och känslan att va den ende, men det verkar alltid vara för mycket begärt....

" Take it all or leave me alone "

posshaj..

Inga kommentarer: