Rock fick sig ett pass på banan i går kväll. Han var riktigt fin ungefär halva passet, sen bestämde sig grannens katt för att skrämma skiten ur honom. Så efter det såg han lejon i varenda hörna. Men han va innan dess både mjuk och ställbar åt bägge hållen. Och jag har ju svårt att bli förbannad på honom, det va ju lejon i buskarna, så va det bara. Hans nerv är en del av hans personlighet och när man väl lyckas hålla det i schack så är han den optimala hästen. Man sitter på 600 kg dynamit som är redo att explodera när man ber om det. Det är anledningen till de fina kommentarerna jag får på tävlingarna. Att det sen spelar över för oss bägge, tja.. det är nått vi får jobba på. Jag kan ju tyvärr inte förmedla den trygga känslan jag ger honom på träning när det är dags för tävling. Även om jag är hyfsat lugn, så är det ju ändå nerver inblandat och det tycker Rock är läskigt. Lite att jobba på med andra ord. Han är ingen lätt häst, och när han sätter den sidan till har man inte så mycket att säga till om. Lika mjuk och lösgjord som han kan va, lika superstark kan han bli på ett ögonblick. Träna, träna, träna...
Idag så tar jag honom ett pass med longeringssystemet. Han går riktigt bra på det och jag tycker det är bra att stå på marken ibland för att se hur han rör sig, sätter under sig osv.
Jobba ett par timmar idag med ja, närmare bestämt 8.. Fast jag har ett kvällspass även idag. Sen väntar ledighet i dagarna två. Gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar